bw-books bwbooks bwböcker bw-böcker bw.books bw.böcker bw-books bwbooks bwböcker
 bw-böcker bw.books bw.böcker bw-books bwbooks bwböcker bw-böcker bw.books bw.böcker

   Startsida      Om mig      Köp på Bokus      Köp på Adlibris   Widget-shop    Facebook  
Intervju på Kafé K 2 april 2017 Artikel i Västerviksposten 18 juli 2017
Artikel i Västervikstidningen 25 augusti 2017 Artikel i Västervikstidningen 7 maj 2018
Artikel i Västervikstidningen 8 novenber 2019

Om mig själv och mitt skrivande

Mitt namn är Börje Wennerström och jag är född och uppvuxen i Vasastan i vår en gång så vackra huvudstad. Då jag föddes i mitten på 50-talet var staden en helt annan än den är idag. Bättre säkert i vissa fall men också sämre i andra. Jag flyttade så småningom till Sumpan strax norr om Stockholm där jag bodde och verkade i ca 35 år. Numer har jag dock flyttat till eget hus i Småland - mitt på vischan. Här kan jag i lugn och ro ägna mig åt att njuta av livet och att skriva böcker - eller bara dagdriva och låta tiden gå i ett lugnt, sakta mak.
Jag har alltid hållit på att skriva men mest för byrålådan och då kortare saker såsom kåserier, betraktelser och givetvis dikter. Att jag nu på äldre dagar börjat skriva romaner var inget planerat alls men det föll sig bara naturligt när jag väl började.
Nedan följer nu lite om de böcker som jag skrivit och om deras tillblivelse.
________________________________________________________________________

Berättelsen om Olof Petterssons liv och öde - en skröna om konsten, kärleken, sorgen, vänskapen och makten (del 1 Dimman, del 2 Staden och del 3 Vänskapen - 2017).

Det hela började med att jag tänkte skriva en kortnovell på kanske sju sidor A4 till en kultursida som jag är med i - Kafé K. Jag hade länge haft en idé som ett embryo till historien utan att göra något åt det hela. Men nu skulle det alltså bli av. Men när jag var på sida fyra insåg jag att sju sidor inte skulle räcka och funderade då på att kanske göra novellen i två delar för att få fler sidor att arbeta med. Men redan innan första dagens skrivande var över så hade jag kommir bra mycket längre än så. Dessutom fick karaktärerna helt plötsligt ett eget liv och nya karaktärer dök oförhappandes upp utan att jag kunde bromsa dem. Det kanske kan låta som en klyscha, men faktum är att jag helt plötsligt inte kunde styra deras göranden - de levde sina liv utan min påverkan. Varje dag skyndade jag mig till tangentbordet eftersom jag ville läsa vidare och få reda på hur det skulle gå. Jag blev en åskådare som bara skrev av det som hände. Det var en fascinerande upplevelse som jag aldrig tidigare varit med om. Jag gladdes och grät med mina romanfigurer, jag hatade och älskade med dem. Det bar sig inte bättre än att det blev tre böcker istället för en kortnovell på sju sidor.

Boken kan beskrivas som en skröna. Något mellan fantasi och historisk handling. Handlingen tänker jag inte gå in på här. Den är till för att upptäckas av läsaren.
________________________________________________________________________

Skogsrå - en fristående fantasi (2017)

När böckerna om Olof Pettersson var klara så kunde jag inte sluta skriva utan fortsatte av bara farten med en ny bok. Gammal svensk folktro har alltid fängslat mig och varför jag ville skriva om ett skogsrå - denna missförstådda varelse som fått utstå så mycket spott och spe av människor i allmänhet och av prästerskapet i synnerhet. Vi människor är ju alltid avogt inställde till det okända. Många fördomar mot kulturer och särlingar frodas på grund av okunnighet. Därför ville jag försöka berätta vad som driver dessa väsen. Förklara varför de agerar som de gör. Försöka sätta mig in i deras sätt att leva - för inte är skogsrået ont inte. Örnen som tar den lille harparveln är heller inte ond, inte heller gamarna som kretsar över den döende i öknen. Skogsrået behöver överleva hon också - men vad är det som ger henne energin? Det framgår om man läser denna bok.


Bureholmssviten - en saga ur 1700-talets Sverige (2018). Sviten består av 1 - Knektens Pojk, 2 - Professorns Hemlighet och 3 - Familjeband.

1700-talet har alltid legat mig extra varmt om hjärtat. Kanske inte så konstigt då jag sedan unga år är en riktig Bellman-nörd. Därför kändes det naturligt att skriva en roman som utspelar sig i detta tidevarv.
Det hela börjar på en kyrkogård där en jordfästning äger rum. De enda som finns samlade kring graven är prästen, dödgrävaren och bokens "jag" - Joel. Nu är Joel 16 år och bliven både föräldra- och bostadslös eftersom torpet tillhör roten. Det blir till att söka sig lyckan någon annanstans.

Intressant med att skriva denna bokserie var att trots att jag trodde mig kunna det mesta om 1700-talet så märkte jag rätt snart att mina kunskaper inte riktigt räckte hela vägen, varför det blev en hel del forskande i ämnet - detta gjorde också att skrivandet tog längre tid än vanligt. Efter de två första delarna kände jag dessutom att jag behövde en rast från 1700-talet och började därför skriva på...


De fem konsterna (2018)

Denna fristående roman började med att jag förutsättningslöst skrev ner lite tankar om livet i allmänhet och det moderna samhället i synnerhet - mycket utifrån egna åsikter och erfarenheter. En parallell historia ur 1800-talet växte samtidigt fram och således är vartannat kapitel i nutid och vartannat i dåtid. Som vanligt när jag skriver så visste jag själv inte hur det hela skulle utvecklas eller sluta - men det gav sig förstås och historierna vävs i slutet ihop i en framtidsvision.
Den ena huvudpersonen - Zetter - är nog mer "jag" än tidigare romanfigurer (även om de givetvis också bär drag av mig. I den nutida delen av boken är Zetter (en 60-årig art director) en av huvudpersonerna tillsammans med hans AD-assistent Anja. Deras historia tar sin början i mina hemkvarter i Vasastan i Stockholm.
Den historiska delen kretsar kring en gruvpojke på 14 år och en baronessa i 50-60-årsåldern. De lever på ett fiktivt bruk där det bryts kopparmalm och på höjden tronar harrgården med utsikt över bruksgatan och tjänstebostäderna. Denna fiktiva ort ligger i min nuvarande hemmiljö ner i trakten runt Gamleby och Västervik.


Svart Iris (2018)

Iris kom till mig helt oförhappandes. Jag har ju alltid älskat kvinnor/flickor som går sin egen väg oavsett konvenans eller sociala mönster och där var hon bara och henne historia var tvungen att få en egen bok. Jo, jag föredrar även män som inte gör som alla andra, men det är ovanligare med flickor/kvinnor som bryter normen eftersom vi ändå lever i ett patriarkat. Det också så att det ibland de få idoler som jag håller mig med, finns sådana som Pippi Långstrump, Ronja Rövardotter. suffragetterna och Greta Thunberg. Nu dök alltså Iris upp och påkallade uppmärksamheten- Från början hette hon inte ens Iris, men redan efter ett par kapitel fick hon sitt namn och jag blev tvungen att gå tillbaka för att ändra – det kändes inte ens konstigt. Det var väl bara jag som fattat fel i början.
När det kommer till sådant som i dagligt tal refereras till som övernaturligt så måste jag säga att jag aldrig trott på gudar eller trollkonster – däremot har jag med åldern insett att det finns mycket som människan fortfarande inte kan förklara. Hur det är med sådant får väl framtiden (kanske) utvisa. Men mycket som i denna bok skrivs och berättas om är hittills oförklarat och jag låter det vara upp till läsaren att tro eller icke tro – att tolka eller förkasta. Men ”har ni fantasi kan ni hoppa med mig in i tavlan här direkt”.

__________________________________________________________________________________________

Av Lunas Blod (2019)

Även denna historia knackade på i min hjärna och ville bli berättad trots att jag höll på med en annan bok för tillfället. Det var bara att avbryta pågående projekt och försöka hinna med att skriva ner det som skedde innan det var för sent. Denna gång fick jag färdas längre tillbaka i tiden än hittills och det var nog så spännande för mig. Exakt vilka år det handlar är svårt att bestämma, men någon gång i skiftet mellan sten- och bronsålder är det. Platsen är nog i de trakter som sedermera kom att kallas Sverige- Läsaren får se det hela som en översättning. En översättning från ett forntida och bortglömt språk till en mer förståelig svenska. Som jag förklarar i bokens baksidetext så vet vi inte allt om den tiden med exakthet - mycket är kvalificerade gissningar från kunniga historiker och arkeologer. Ständigt revideras historien då nya fynd görs - i denna bok gör jag min egen fantasifulla tolkning av en tid som inte finns nedtecknad i historieböckerna. Men då människan antagligen är - mer eller mindre - samma komplexa varelse då som nu, är nog berättaelsen rätt allmängiltig även om religionen och gudarna såg helt annotlunde ut på den tiden.
Kalla det fantasy om ni vill - men tron på Solgudinnan och Mångudinnan ter sig för mig vettigare än de gudar som förekommer idagens värld och mer fantasy än Bibeln är det definitivt inte.


Jag saknade nu 1700-talet varpå jag började skriva på Vädurens Barn. Jag hann dock inte klart med den förrän dök det upp ytterligare en stark ung kvinna som ville ha sin historia skriven så det var bara att gå emellan med den.


Hertiginnan av Stormien (2020)

Denna bok har väl mer karaktären av Fantasy även om de ofta förkommande varelserna alver, orcher och andra varelser säknas. Här finns heller inte mystiska magiker eller andra övernaturliga fenomen, men då handlingen utspelar sig i en annan värld - i en annan tid - än vår egen så kanske ändå genren fantasy ligger nära till hands. Jagt tror dock att det mest är miljön som är främmande för oss jordbor - i övrigt speglar den väl mä'nniskans onda och goda sidor och handlingen kan nog lätt kännas igen från mänsklighetens historia.
Gila - bokens huvudperson - bor på en kontinent kallad Stormien. Hon är ung och blivande Hertiginna över kontinenten. Den ledande makten på planeten är Riket som ligger runt den södra polen och där är slaveri en stor affärsverksamhet. Gilas släkt blev förvisade från Riket då hennes farfar inte ville ville följa de slaverilagar som fanns och det var då de - av en slump - fann kontinenten Stormien. Där lever och verkar Gila och hennes huvudmäl är att befria så många slavar som möjligt och med hjälp av dem befolka den okända kontinenten.


Vädurens Barn - del 1 och 2 (2020)

Nu blev det tid att skriva klart Vädurens Barn och då händelserna blev legio och dramtiken tätnade så slutade det med två delar - en över tusen sidor tjock bok är så stökig att hantera tycker jag.
Man behöver inte alls ha läst Bureholmssviten innan, eftersom denna roman är fristående - men det förekommer personer ur min tidigare trilogi och visst kan det vara trevligt med igenkänningen och en större förståelse. Men det är som sagt inget måste.
Denna bok inleds i nord östra Småland. Närmare bestämt i Gladhammars socken, Blackstad socken och Törnsfalls socken (Blekhems säteri) år 1771. Vi lär känna fyra helt olika personer som genom sitt stjärntecken ändå har mer gemensamt än man kan ana vid första anblicken.
Vi får även stifta bekantskap med andra platser där de framträdande är huvudstaden och Toverums säteri i Locknevi socken. Vi gör även kortare besök o Westerwik och Vimmerby.